Genom omtanke och ansvar skapar vi längtan tillsammans

Riksteaterns vd Magnus Aspegren om att det i svåra tider blir tydligare än någonsin vilken roll kulturen spelar för oss människor. Det tomrum som nu uppstått måste fyllas med engagemang.


article-img
Foto: Sören Vilks

Verkligheten överträffar dikten, sägs det. Och efter de senaste veckorna är det bara att hålla med. Mycket kan förändras på kort tid och i den pandemi vi nu kallar coronakrisen ställs det mesta som vi tidigare tagit för givet ur spel. På två veckor har hela vårt gemensamma ordinarie samhälle tvingats ställa om och skapa helt nya rutiner. Där vi tidigare skulle träffats för att se och genomföra en föreställning, hålla ett årsmöte eller planera kommande säsong har nu förbytts till att leva med oro, ta hänsyn, umgås digitalt, jobba hemifrån och försöka se framåt mot det normala som antagligen kommer att innebära ett ganska annorlunda liv. Vi har på extremt kort tid totalt ställt om för att tänka i nya banor och ändra våra vanor och beteenden.

Riksteatern tog beslutet att ställa in vårens resterande 270 föreställningar som sammantaget skulle nått en publik på närmare 100 000 personer över hela vårt land. Vi tog därmed ett beslut som under flera månader kommer att påverka föreställningar och publika möten som vi så länge sett fram emot och också tagit för givna. Ett tungt beslut, men ändå enkelt att fatta.

Tillsammans med många andra organisationer ger Riksteaterns agerande en tydlig bild av hur ett land utifrån tillit och just ansvar snabbt agerar utifrån något som under lång tid av generationer byggts upp, det vill säga vår demokrati. En demokrati som till många delar just skapats tack vare civilsamhället som under lång tid haft en stark strävan att alla ska ha möjligheten att ta del av det som vi anser är viktigt just för ett bra liv.

Sverige är byggt på principen att staten har en dialog tillsammans med folkrörelser, civilsamhälle och ideella organisationer. För det är just dessa aktörer som historiskt sett drivit frågor som påverkat och format vårt samhälle. Folkrörelser som Riksteatern står nu också upp och tar ansvar tillsammans med många när krisen är ett faktum.

Nu ställer branschen efter bästa förmåga om för att leverera digitala lösningar och scenkonst där vi trycker play. Men skärmen kan aldrig ersätta känslan av när biljetten rivs, doften av nybryggt kaffe och förväntan som stiger i salongen.

Med så många inställda föreställningar och kulturevenemang, inte bara inom Riksteatern, utan över hela landet, måste vi även rusta oss och förbereda oss på att ta hand om den längtan som börjar gro hos människor över hela Sverige att mötas. Längtan efter riktigt vass satir, berörande modern koreografi och författarbesök. Eller kanske häpnadsväckande nycirkus, träffsäkra skolföreställningar och klassisk balett.

För när bygdegårdar, kulturhus och teatersalonger står tomma skapas ett tomrum. Det blir i denna svåra och märkliga tid mer tydligt än någonsin vilken roll kulturen spelar för oss människor.

Nu har vi alla ett personligt ansvar. Att omvandla tomrummet till något större. Både genom det egna engagemanget utanför det organiserade men också inom det organiserade, som Riksteatern. En sorg över det inställda blir till ett ansvar för det större och ett ansvar för att snabbt kunna upprätta det normala när krisen är över. Jag ser fram mot att få möta dig i det engagemanget även framöver.

Magnus Aspegren
vd, Riksteatern